Saker man minns

1652333

Här fick jag hålla Axel för första gången någonsin – full av slangar, cpap och monitorer. Vilken känsla….vissa saker minns man särskilt tydligt. Andra försvinner och suddas ut. Här en lista på 14 saker jag minns väldigt tydligt från mitt liv. Har dock lämnat bort de allra värsta minnena. Dem vill jag inte bli påmind om. Vissa saker borde man ju minnas men hur man än försöker så går det inte. Både glada och tråkiga minnen. Men det är så hjärnan fungerar. Man minns de dåliga mest, för att man ska kunna undvika det i framtiden. Det är så vi är konstruerade vi människor. Det måste ju ändras med evolutionen. Funktionen måste ju vara kvar från vi var djur?

1. När jag blir inlåst (av misstag) i ett varmt växthus. Hade fortfarande blöja så måste ha varit mellan 2-3 år. Fick panik när jag inte kom ut och det var så vansinnigt varmt. Jag minns doften av tomatplantorna, den där doften som man bara får från egenodlade tomater. Det droppar ner kondens från taket. Jag känner jorden under mina tjocka bara fötter.

2. Jag skulle räcka en sax till min morfar (jag kanske var 6 eller 7 år, när han tar emot den så klipper jag honom i handen (av misstag förstås). Jag vet inte om jag någonsin skämts så mycket i mitt liv. Min fina morfar, som älskade mig mer än något annat. Att jag skadat honom….det var jobbigt minns jag.

3. När körläraren säger “denna körning är godkänd” det var en sådan underbar känsla !

4. I högstadiet, står vi och röker på skolans område då vår klassföreståndare står och tittar med korslagda armar och stampar med ena foten. Då trodde vi att vi skulle komma undan om vi slängde cigaretterna bakom oss. Det blev ingen “röklapp” hemskickad då min väninna Mihaela klämde fram lite tårar och världens snyfthistoria.

5. Första kyssen, ni vet, skoldisco, doften av popcorn, jag lägger armarna i kors framför mig (vet inte varför) och så lutar han sig fram och kysser mig. Bara minuter efter står min pappa och knackar på fönstret utanför ungdomsgården. Jag var visst sen hem hahhaha. Jag tyckte inte ens om honom, den där killen. Det minns jag.

6. När man föder sitt första barn, får honom till bröstet, han drägglar och öppnar sina stora stora ögon och bara stirrar på mig. Det går inte att beskriva. Vilken lycka !!! Jag är rädd för att tappa honom, han ligger inlindad i en sjukhusfilt. Försöker titta på honom men han ligger nästan för nära. Jag doftar på hans lilla huvud, det doftar magiskt. Han är så mjuk, den där lilla. Ett nytt litet liv, mitt liv förändrad för evigt. För alltid mitt barn.

7. Ja detta ser ju ut som ett missfall, tyvärr, så säger hon läkaren, det är ju så mycket blod, men vi tittar ändå, jag i vecka 9, störtblöder….blodet rinner ner på golvet när läkaren försöker göra ett ultraljud. Jag har helt vansinnigt ont. Dripp dropp, dripp dropp säger det och blodet bildar små pölar på golvet.

Nej men vänta, det finns ju ett litet hjärta här. Jag ser att det suttit en hinnsäck här brevid, säger läkaren, du var nog tvillinggravid. Så du är än så länge gravid med ett barn. Sen åker vi hem, helt omedveten om riskerna. Fanns inget internet så jag kunde inte leta och skrämma upp mig själv. Blöder i några dagar. Sen så räknar jag med att jag är gravid, RUL görs i vecka 18 och där är han. Den lilla som var två från början. Nästa gång fyller den lilla 15 år.

8. När jag gick i första klass, bombhotas min skola ( i Finland) vi går ut och tar bara våra jackor och står och väntar i en portuppgång tills lärarna säger att det är ok att gå tillbaka. Det tar ett par timmar, vi väntar på det där ljudet av en bomb. Puff, så skulle skolan vara borta. Jag tänker på mina färgpennor och ryggsäck som hänger kvar vid min bänk.

9. En kompis åker rutchkana i skolan. Runt halsen har hon sina nycklar i ett sådant telefonsnöre (ni vet i neonplast, mycket poppis på 80 talet) nyckeln svingas upp av farten och slår ut hennes framtänder. Jag ser hur tänderna flyger ur munnen på henne. Jag minns blodet som rann ner på hennes ljusgula tröja med pingvinärmar, de där stentvättade jeansen blev alldeles röda. Vi stod kvar och tittade på tänderna som låg där, i gruset, nedanför den slitna rutchkanan i stål. Ingen av oss hade nycklarna runt halsen efter den dagen.

10. Den där Måndagen i skolan (i fjärde klass), när man inser att jag inte var bjuden på det där partyt som alla pratar om. Kan ha varit värsta dagen i mitt liv. Jag hade en lingonröd tröja som var lite för lång i ärmarna. Jag torkade mina tårar med den tröjan.De små salta dropparna landade i min mattebok. Vi var alla kära i samma kille. Han var ganska ointresserad egentligen. Men ryktet sa att han var lite kär i mig. Fröken hade fått separera på oss då vi satt brevid varandra i skolan för vi pratade för mycket. Så då blev jag inte bjuden, på det där partyt, den där Fredagen i fjärde klass.

11. Jag sitter i en fåtölj, det är vårvinter, jag ska fylla 6 år lite senare den våren, jag har just kommit in, har kliande strumpbyxor som är blöta längst fram och kalla fingrar. Telefonen ringer. Min mamma svarar. Sen hör jag det där skriket, som liknar inget annat. NEEEEEEEEEEJ.Min mamma, gravid med min lillasyster. Sjunker ihop, med telefonen i handen. Där och då får vi reda på att min morbror min mammas lillebror har dött. Han har hängt sig (får jag veta senare). Jag går till mitt rum och stänger dörren. Sen minns jag inget mer.

12. Jag svarar i telefon, min morbror på andra sidan ( en annan morbror), jag vet redan vad det gäller men låter glad på rösten. Morbror som är präst, är van att leverera den här typen av nyheter, han berättar att mormor dött med en stadig och prästlik röst. Jag lägger på. För då har det inte hänt.

13. Det ringer från sjukhuset, min mamma har fött ett litet litet barn. 400 g vägde hon, kommer förmodligen inte att klara sig. Kan du ringa din mormor och morfar och berätta, det är instruktionerna jag får. Jag är 11 år.

14. Den där killen, ni vet, han som var orsaken att jag inte fick gå på det där partyt. Han sjutsar mig bak på sin cykel, från skolan och hem. Han cyklar ganska fort, jag håller i mig i sadeln. Han doftar sköljmedel och frisk luft. Den där killen…..som jag varit kär i sedan första dagen i första klass. Det där bruna håret, kinderna som blev röda av att leka ute, han som spelade hockey. Han som jag skulle gifta mig med trodde jag. Han släpper av mig hemma. Jag minns honom genom åren. När jag blivit nästan vuxen försöker jag hitta honom, ringer till nummerupplysningen (det finns inte internet). Hittar honom inte. Många många år senare, på Facebook, där är han. Jag skriver och säger att jag varit kär i honom i alla år i skolan att jag försökt att hitta honom när jag var nästan vuxen (kanske runt 18). Han skriver tillbaka, synd att du inte hittade mig.

RIDÅ

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *