Saker man minns #2

IMG_6114

Men herregud så mycket feedback jag fått på mitt förra inlägg om saker man minns. Tusen tusen tack för alla varma ord. Jag blir alldeles rörd. Så underbara ni är. Eftersom jag stängt mina kommentarer i bloggen så har ni skickat mail och skrivit på instagram.

Så jag bjuder på en till. Hoppas ni gillar denna lika mycket. Mycket död och födslar i mina minnen. Det blir ju så, vissa saker sitter kvar och suddas aldrig ut medan annat som semestrar och födelsedagar passerar förbi minnesbanken utan att lämna några som helst spår. Mycket text och inte så mycket bilder. Hoppas jag kan beskriva hur det var utan bilder.

1. Jag känner mig gravid, vi har försökt att få till ett tredje barn. En flicka har jag beställt denna gång. Vi sitter i bilen på väg till Kalmar. Säker på att jag är gravid. Vi kommer fram till Scandic Hotel i Kalmar och jag bestämmer mig för att åka ut på jakt efter ett graviditetstest. På Pressbyrån, vid stationen hittar jag ett. Kör alldeles nervös tillbaka till hotellet. Små fjärilar flyger runt i min mage. På hotellet kissar jag på stickan och lämnar den på badkarskanten i några sekunder. Två streck, yes ! Vi ska få ett tredje barn. Jag är 28 år, väntar mitt tredje barn. En flicka har jag beställt…..går ut i det slitna dubbelrummet där mina två pojkar tittar på den bärbara DVD spelaren. Berättar de glada nyheterna för den blivande trebarnspappan i den trånga hallen. LYCKA !! En lillasyster är på väg till oss. För det visste jag. Där på Scandic Hotell i kalmar, där visste jag att vi skulle få en liten prinsessa i familjen.

2. Gravid i vecka 5 så får jag ont, riktigt ont, åker till gynakuten, det är säkert ett begynnande missfall, åk hem, det är vanligt. Jag åker hem. Åker tillbaka dagen efter till gynakuten på Danderyds sjukhus. Det görs ett ultraljud. Man ser ingenting. Men graviditetstestet visar positivt.

HCG prover görs och om de stiger efter två dagar så är det förmodligen ett utomkvedshavandeskap (där embryot fastnat i äggledaren). Jag kommer tillbaka till gynkauten och man gör ett till blodprov och ett nytt ultraljud med en gammal apparat. Man ser fortfarande ingenting. HCG värdet har ökat som i en graviditet. Jag förbereds för operation, man ska operera bort äggledaren. Jag får information, det kommer bli svårare att bli gravid efter en sådan här operation. Men jag hade ju redan två friska barn.

Jag ligger på en sådan sjukhussäng och förbereds för operation, får infart i armen. Bebis pappa frågar om detta verkligen stämmer? Kan man inte få en second opinion? Jo, efter många om och men, det kunde man få på specialistmödravården som ligger på samma sjukhus. En van läkare gör ett ultraljud. Han ser ett litet hjärta som slår. Allt stämmer överens med en normal graviditet i vecka 5. Jag har ingen utomkvedshavandeskap. Jag är helt normalt gravid???!!!

Jag får en skarp tillsägelse om att inte söka för vård så här tidigt i en graviditet och man tar bort infarten i armen, det fortsätter att blöda, det blöder genom ärmen på tröjan och så får jag åka hem. Ingen ursäkt om att de höll på att operera min äggledare, ingen ursäkt för att jag inte undersöks med en bättre ultraljudsmaskin redan första besöket. Ingen ursäkt för att de skulle opererat bort min dotter som var så efterlängtad. Hon som nu fyller 9 år i Februari. Hon som är så snäll och omtänksam, så fin och rolig. Min dotter. Tänk om din pappa inte varit så stark och sagt att han vill ha en second opinion. Jag hade inte haft en dotter och kanske inte haft någon Axel då jag bara haft en äggledare. Märkligt……

Jag glömmer allt detta för jag fick ju den största gåvan – jag va fortfarande gravid, en normal graviditet. Vi sitter tysta i bilen och pratar inte så mycket om det som hänt.

3. Min morfar har dött – vi är i den lilla Finska byn för begravning. Mormor har cancer och bär peruk. Min morbror som är präst frågar alla barnen om de vill se morfar en sista gång på bårhuset. Jag vill inte, två av mina kusiner vill. En av dem är ganska liten då. Men morbror som är präst tycker att döden är en del av livet. Inga konstigheter. De kommer tillbaka från bårhuset, just det bårhuset har jag gått förbi med min morfar kanske hundra om inte tusentals gånger, det är det jag vill minnas om man nu ska blanda in bårhus i sina minnen öht, tryckt stämning. Kusinen utbrister, morfar såg ut som en döskalle. Tack för den! Det var just det där jag ville undvika på min näthinna. Jag ler när jag skriver detta, så döden är ju en del av livet onekligen.

4. På landet hos Mormor och morfar fanns det en massa grannar som hade barn. Tur för mig som gärna ville leka med andra så ofta jag kunde. Mina favoritlekkamrater var tre syskon, en av dem ett år äldre och tvillingar som var ett år yngre. De bodde i det där mexitegelhuset med lekstuga som jag ville så gärna ha. Föräldrarna ägde en mataffär. En ganska stor sådan. En dag på sommaren kom pappan i familjen med hela bilen full av godis (bokstavligen) påskgodis som inte skulle hålla sig till nästa år och som han inte ville slänga. Så vi fick äta godis den dagen kan jag lova. Kände mig som Pippi i den där godisaffären. Sen spelade vi Super Mario och åt påskharar och små chokladägg. Jag tänkte att detta var kanske min lyckligaste dag någonsin.

5. Cabbage patch dolls – ni vet dom där fula dockorna som fanns på 80 talet. Jag ville väldigt väldigt gärna ha en sån. Grannbarnen (samma som ovan) hade en varsin. Jag önskade mig en sådan så innerligt. Men hos mormor och morfar fanns bara mammas och hennes syskons gamla leksaker. Bland annat en 50 tals docka, ni vet en sådan jättefin, stel med hemmasydda kläder.  Just den där sommardagen ville jag inget hellre än att ha en sådan där cabbage patch doll. Alla skulle leka med sina dockor. Jag sprang och hämtade min. När jag såg att alla andra hade en sådan härlig 80 tals modedocka så gömde jag min gamla slitna docka i skogen och låtsades att jag inte hittade min. De andra barnen lekte med sina 80 tals dockor som doftade vanilj. Min doftade på sin höjd lite sunkigt och med lätt odör av mögel 😉 Men jag tyckte synd om den som låg där i skogen, men inte tillräckligt för att gå och hämta den och leka. Där fick den ligga tills jag tog med mig den på vägen hem. Alldeles smutsig och jordig. Mormor frågade vad vi hade lekt, med dockor svarade jag. Vad roligt att den gamla dockan får vara med och leka sa mormor glatt och serverade varm jordgubbskräm. Jag fick ont i magen och ville inte ha kräm. Stackars docka, stackars mormor…..om hon bara visste 😉

6. Köpefika – det var himlen för mig som barn. Det fick vi aldrig någonsin varken hemma eller hos släktingar. Allt bakades hemma och matsäck togs med överallt. Men en dag var vi i varuhuset Sokos i stan. Den enda som fanns, där fanns också stadens enda rulltrappa. Wow alltså !!

Den dagen fick jag välja vad jag ville från fiket, jag valde en sådan chokladmunk som var fylld med vaniljkräm. Ni vet en chocolate eclair (typ) fast större.

7. På samma varuhus hände en annan sak jag minns, det var när de moderna blöjorna gjorde entrè i våra liv. Året var kanske 84. Då fanns det blöjsnibbar med en blöja som såg ut som en binda, eller en T blöja och så en randig stretchig byxa. Men den där dagen, där fanns den. Blöjan med klistermärken på sidorna som man kunde öppna och stänga och sen slängde man hela blöjan. Dyra var dom. Men ack så fina. Mina barn skulle bara få dyrblöjor med klistermärks snibbar. Så det så!

8. Detta varuhuset har gjort starka intryck i mitt liv märker jag. Där fanns också mitt livs första smågodis. Det låg en kiosk till vänster när man kom in. Där fanns det godis, kanske 10-15 olika sorter som man fick PLOCKA SJÄLV i en pytteliten påse. Det var dyrt, så man fick inte ta många av varje. Magiskt. När jag fick barn skulle de få plocka smågodis själva varje Lördag.

9. I samma stad där varuhuset låg fanns en barnvagnsbutik. Ja detta var en av höjdpunkterna när man gick från stan och hem. Jag stannade gärna utanför och tryckte näsan mot fönstret. Där stod dom, barnvagnarna i långa rader och den finaste i fönstret. Jag kan inte ha varit mer än 3-4 år. Men den var så fint. I blå sammet, med en blommig insida brevid stod en i röd sammet. Jag funderade länge, vilken skulle jag köpa till min bebis när jag blev vuxen. Blå eller röd sammet. Blå eller röd sammet. Vilken skulle det bli. Det blev ingen sammetsvagn när jag fick mitt första barn. Det blev en supercool BLÅ trehjulig vagn från märket Quinny 😉 Sen följde det en strid ström av just blå vagnar.

10. Restaurangbesök det gjorde vi aldrig (bokstavligen) för att det var inte lika vanligt som idag och vi hade inte råd. Men min morbror han hade råd. Så en dag tog han oss till till pizzeria Rosso som låg inne i stan. Vi fick beställa en VARSIN pizza. Jag valde en med skinka och ost och drack en apelsinläsk (Jaffa) till med sugrör. Jag minns var vi satt, doften av oregano och den där känslan att äta på restaurang. De mörka stolarna som var stoppade med vinröd sammet, plastblommorna och sådana där tavlor med spikar och trådar spänt emellan spikarna och tygtavlor/ryor med solnedgångar. Året an ha varit 81 eller 82. Lite svårt att säga exakt årtal när man är så liten. Men då mina ben inte nådde ner till golvet utan hände och dinglade högt uppe så gissar jag.

11. Brevid detta varuhus som jag skrivit om (eller snett bakom) fanns en djuraffär. Jag vet inte om jag tjatat om ett husdjur eller vad som hände men en dag så gick vi dit och köpte två undulater, jag var nog runt 4 år. Kanske var detta till och med min födelsedag? En blå och en gul/grön. En bur fick dom och en vattenflaska. Oj så spännande det skulle bli. Laban och Nefertiti hette mina två undulater. Man kunde släppa ut fåglarna inne men man skulle vara noga med att stänga alla fönster. Så när vi kom hem dubbelkollade vi alla fönster. Så släppte vi ut mina nya fåglar….de flög lite förvirrat runt och Laban flög in i ett fönster och dog. Jag minns detta i slowmotion. Sen fick Nefertiti leva alla sina dagar ensam.

RIDÅ

(orkar någon ens läsa hela vägen hit?)

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *