Kiosken och Pihlajagodis

 

Ett till inlägg med lite minnen från barndommen. Har inga bilder så ni får föreställa er hur det kunde se ut, precis som när man läser en bok. 

Kiosken och Pihlajagodis

Kiosken det var alltid magiska besök. Man ställde sig på tå för att se vad som fanns att välja på. När jag var barn fanns inte smågodis som man plockade själv. Man pekade med sina små knubbiga barnfingrar på den sorten man ville ha och för vilken peng. Sen fick man rätt mängd av godisar som kiosktanten plockade i en genomskinlig påse med en sked. Doften som spreds från kiosken när luckan öppnades var himmelsk. En blandning av choklad, lakrits och fruktnappar. Om det var kallt ute var doften ännu mer påtaglig.

Mina favoritgodisar var laku merkkarit (salta sjörövarpengar), Lätkät (kvadratiska lakritsgodisar i orange papper med olika hockeylag avspeglade med sina loggor), Hedelmä merkkarit (frukt sjörövarpengar), Laku napit (lakrits knappar) men de flesta godisar dög. Jag var inte särskilt kräsen alls. Det enda jag inte kunde tåla var rönnbärsgelegodisar som jag alltid fick av en blind gammal man som mormor läste bibeln åt. När jag suttit still och lyssnat på matteus evangeliet tyckte den blinde mannen att jag var så duktig att jag fick en påse pihlaja godisar, alltså en påse med rönnbärsmarmelad. Om ni tycker marmeladgodisar är äckliga så ska ni smaka på rönnbärsmarmelad. Det är som en blandning av bittert, surt och sött i en inte så lyckad blandning.

pihlaja_860x390

Jag trodde att det var för att mannen var blind som han köpte Pihlaja godis och inte såg vad det var han köpte. För det kunde ju inte finnas någon som faktiskt föredrog dessa sötsaker framför vad som helst annat som existerade i godishyllan.

Som den duktiga flickan jag var så tackade jag och neg så fint. Alltid besviken.

Jag var inte bortskämd med godis annat än på Lördagar och det var givetvis höjdpunkten på veckan. Fast socker var det ingen som var noga med, vi åt kräm till frukost, bullar till fika och saft i tid och otid. Men just godis skulle man endast äta på Lördagar. För om man åt godis på vardagarna så fick man hål i tänderna. Jag hade även hört talas om att vår granne Sini fick pengar på vardagarna och gick till kiosken och köpte godis för dem. Alltså detta kunde ske på en torsdag eller måndag. Helt utan system eller struktur. Jag försökte alltid leta efter hål i hennes tänder när hon pratade. Detta viskades det om i sandlådan. Alla vi ungar var rörande överens om att detta var ju helt fel, samtidigt som alla avundades denna flicka som uppenbarligen hittat den gyllene biljetten som gav henne lov att äta godis på vardagar.

31-+m8878bL