Godis igen och hungerdagen

Återigen minnen från barndommen, inga bilder, ni får bilda era egna scener i huvudet om hur det kan ha sett ut i början av 80 talet i västra Finland, när jag var liten.

Philips26

En kväll så såg vi på nyheterna, jag och mormor. Mormor stickade som vanligt jag satt alldeles för nära TV´n i min röda gungstol.

Då hände det, fick vi se det hemska. Jag ser nyhetsinslaget i slowmotion.

Inslaget handlade om ett barn som satt en Merkkari (salt sjörövarpeng) i halsen och kvävts av denna och dött. Efter denna incident ändrades storleken på godiset så den inte längre var stor och platt och rund utan tjockare och rund. Min barndom var aldrig sig lik efter att mitt favoritgodis ändrats. Jag tror detta barndomstrauma är det många med mig som bär med sig än idag. Man kan nästan dela upp tiden i FMÄ (före merkkari ändring)och EMÄ (efter merkkari ändring). Så existensiellt stort var denna förändring i mitt liv. Tänk er själv om något godis ni själva vuxit upp med skulle plötsligt ändra form. Ni kan tänka er att detta inte går obemärkt förbi någon. Ingen kan ju tänka sig att salta katten helt plötsligt heter salta hunden och blir mer fyrkantig än formen av en katt. Eller att kexchoklad får en yta som bildar cirklar istället för rektanglar.

Mormor fortsatte att sticka som ingenting hade hänt och kontrade sedan. Tänk på barnen i Afrika som aldrig ens sett godis i sitt liv. Utan att ens lyfta blicken från sitt stickande. Jag tänkte att om man aldrig sett godis så skulle man knappast bli upprörd så jag förstod inte logiken i det som mormor just sagt. Barnen i Afrika var annars något som refererades till dagligen, det var alltid det stående svaret när man klagade över något överhuvudtaget.

Precis vad som helst, om det var varmt i bilen, då fick man svaret att tänk på barnen i Afrika där är det ännu varmare, sa pappa när han blåste ut cigarettrök ut genom det halvöppna fönstret i den blå folkan.  Om  man inte orkade äta upp maten eller ännu värre inte tyckte om maten, då skulle man tänka på barnen i Afrika som inte hade någon mat alls, skorna som skavde, då var det läge att fundera på de Afrikanska barnen som inte ens hade skor. Man kunde aldrig vinna, de Afrikanska barnen hade det alltid värst. Men det gick också att vända på detta på ett mycket fiffigt sätt. Jag önskade mig husdjur och fick ett rungande NEJ, då sa jag att mina föräldrar skulle tänka på de Afrikanska barnen som hade alla möjliga husdjur typ lejon och getter och att det var verkligen synd om mig. Men det var inte lika slagkraftigt. Så jag gav upp efter några försök.

Fokuset på Afrika berodde givetvis på nyhetsrapporteringen under den här tiden.

Vi hade även HUNGERDAGEN i skolan, hade ni det i Sverige? Förmodligen inte. Finland har så pass nyligen varit i krig att vi fortfarande har en del av den generationen vid liv. Så detta med hunger var färskt i allas minnen och OM det påmindes om detta. Hela tiden. Hungerdagen (nälkäpäivä) var alltså en dag då vi fick en märklig grå gröt av okänt ursprung, ingen sylt, socker eller kanel. Bara gröt till lunch. Denna dagen skulle man påminnas om hur de Afrikanska barnen hade det….som om vi kunde glömma tänkte jag? Gröten var som tapetklister, den fastnade i gommen och hur man än ville svälja så gick det inte, vi hade en pojke i klassen som hette Eero, han var den enda som åt mer än en halv tesked, han hämtade till och med mer. Hela skolans matsal följde hans väg från hans plats till matkön när han bad om mer gröt. Från den dagen kallades han för tapetklister. Så var det med den saken, tapetklister var alltså vad han hette från den dagen. Hungerdagen, som man skulle vara extra påmind om hur det är att vara hungrig.

En dag kom det faktiskt barn från Afrika till byn där min mormor bodde (genom kyrkans missionärer), mormor kallade dem för N ordet som man gjorde tidigt 80 tal och bland äldre människor, även om jag såhär i historiskt perspektiv kanske inte tycker att det känns fel att skriva ordet så gör jag det inte. Men mer om barnen i Afrika som kom till den avlägsna byn i västra Finland en annan dag…….Så jag kommer att skriva Afrika barnen, hoppas det är tillräckligt pk? Ge mig feedback annars? Jag har nämligen inga förnamn på dessa barn och att hitta på det skulle kännas fel. Kanske är hela upplevelsen med de Afrikanska barnen lite märklig och verkligen inte politiskt korrekt. Men för tiden och platsen så var det nog inte onormalt. Men ju mer jag tänker på det så känns det så fel……

Får fundera hur jag gör.

P.S Hungerdagen / Nälkäpäivä är faktiskt något röda korset fortfarande ordnar och överskottet av kostnaden för skolmaten skulle gå till välgörande ändamål. Men när man var runt 7 år så var det inte så slagkraftigt att gå på barnen och låta dem gå hungriga kan jag tycka.