Milou-Sophie 10 år

Så var det dags för min lilla prinsessa att fylla tvåsiffrigt. Det är så galet. Tänk att hon är så stor……Kan ni tänka er att jag kände med Milou när ägget fäste i livmodern.

Jag ska berätta för er att jag kände när ägget fäste mitt på Oxfordstreet. Jag promenerade med Lucas som höll mig i handen (han var 5 år) och så kände jag ett nyp och då visste jag att jag var gravid. Jag skulle senare köpa åksjuketabletter på apoteket och frågade vilka man fick äta om man var gravid. Personalen föreslog ett test och jag sa att det är för tidigt för ägget fäste för en liten stund sen. Jag tror att det är just därför Milou älskar shopping så mycket. Det är liksom i hennes gener mer än på ett sätt.

Graviditeten med Milou har varit mitt enklaste. Men med lite dramatik precis i början (får skriva en annan gång). Inget illamående och jag arbetade till samma dag hon föddes. Gick upp minimalt i vikt och direkt efter så var kilona borta. Ut kom hon med akutsnitt på Danderyds sjukhus för exakt 10 år sedan (på kvällen)

Milou var också den enda av mina barn som led av kolik…..det var en märklig tid med två småbarn och en bebis med kolik. Men de minnena har bleknat och blivit mysiga. Jag minns ultraljudet då vi fick veta att det var en tjej och jag minns dagen jag fick ett plus på stickan. På Scandic hotell i Kalmar visade sig plusset. Grav testet köpte jag på pressbyrån vid stationen. När jag tänker på det så har hon liksom varit på resande fot redan innan hon ens föddes. Hon älskar att resa och uppleva nya saker.

10 ljus på tårtan. Det är inte klokt 😮

Tårta blev det och fika. Hon älskar prinsesstårta, så det är en tradition att köpa en sån varje födelsedag. 

Vi firade henne redan i veckan. För nu befinner hon sig snart i skidbacken med sin pappa. På resande fot även nu. Så passande.

Hoppas hon blir firad även idag med tårta och paket. För jag tvivlar på att dessa räckte 😉 Vad hon fick i paketen. Det är hennes ensak att dela med sig av. Inte min.