Operationsberättelse och återhämtning

OBS: Detta inlägg kan innehålla lite äckliga bilder.

Nu ska jag bjuda på ett inlägg som kanske kan hjälpa och förbereda andra som ska opereras för samma problem. Inte världens roligaste bilder men men. Som ni kanske redan vet så hade jag ett stort glapp mellan mina magmuskler. Något som skett under mina graviditeter. Jag tror att det blev ett glapp på 3-4 cm under graviditeten med Milou (2007) och resten med Axel (2012). Mina första graviditeter gjorde ingen särskild påverkan på min kropp.

IMG_3184

Detta är en bra bild, rakt framifrån, ser rätt normalt ut. Eller hur? Men innanför så är det en helt annan historia. Glappet mellan magmusklerna har gett mig intensiv huvudvärk, spända axlar, ont i rygg och svank.

På morgonen så åkte vi mot Akademikliniken. Jag får träffa kirurgen som ritar lite på mig och så får jag lite mediciner. Jag är inte det minsta nervös. Superpeppad på att få fixat min trasiga kropp. Kirurgen gissar på ett glapp på 6-7 cm hela vägen. Jag får stödstrumpor och en sjukhusrock. Jag får också reda på att man ärrkorrigerar mina kejsarsnittärr. Som iofs är väldigt fina men de drar in huden och skapar en “påse” på magen. Lite ledsamt är det dock att bli av med ärren, jag har tyckt om dem, mina barn kom ju ut där. Men så får det bli.

IMG_9871

Sen är det dags för operation. Jag rengörs med en stor tuss med antiseptisk medel, som är jättekallt. Jag fryser helt vansinnigt. Men det måste ju göras. Sen förbereds jag och sövs ner. Det går på ett par sekunder.

Jag vaknar upp på uppvaket. Första gången som jag har varit nersövd så pass länge. Jag är väldigt groggy, har världens ångest och vill öppna ögonen men det går inte. Efter ett tag är jag tillräckligt pigg för att rullas in på mitt rum.

 

IMG_9888

De första timmarna var ett helvete, jag hade inte alls ont men hade sådan enorm ångest. Jag antar det var pga medicinen. Jag har sådana tryckgrejer på mina fötter som ska hålla igång cirkulationen för att motverka blodpropp. De måste bort, till slut går en sköterska med på att ta bort dem. Jag har inte direkt ont (ännu) men mår psykiskt jättedåligt. Mår varken illa eller på annat sätt dåligt.

Kirurgen berättar att allt gått jättebra men glappet mellan musklerna var större än han trodde och att det var mycket ärrbildning under huden på magen. Därför har det varit som en påse som jag aldrig fått bort.

IMG_9870

IMG_9884

 

IMG_9881

IMG_9886

Den första natten var helt sömnlös, jag sov inte en blund. Hade inte så ont (fick morfin intrevenöst) men det är tydligen vanligt att man sover dåligt första natten. Det var jobbigt och tråkigt att bara vänta på morgonen.  Det kan ha varit den segaste natten någonsin.

IMG_9931

Sen drack jag kaffe och kände mig genast lite bättre, överlycklig över att det var morgon. Matlusten var helt borta.

IMG_9924

IMG_9920

Jag serverades väldigt god mat och sköterskorna kom sekunden efter att jag tryckt på knappen. Otroligt bra service kan jag säga.

IMG_9906  IMG_9892

Förmiddagen spenderades i sängen. Mot eftermiddagen skulle jag försöka upp och stå. Någonstans här började smärtan göra sig påmind. Jag ställde mig upp med hjälp men blev kallsvettig och trodde jag skulle svimma. Efter ett tag försökte jag igen och då kom vi överens om att vi ska ta bort katetern. Så nu gäller det att gå upp och kissa helt av egen kraft. Max är hos mig dagtid, på kvällarna är han hemma med barnen.

IMG_9934

Jag får lära mig att ta sprutor av Fragmin som är blodförtunnande, dessa ska jag ta i 10 dagar i låret SJÄLV ! Men det gick bra. Även om det var lite läskigt att ge sig själv sprutor.

IMG_9936

Jag har dränage in i såret som tömmer magen på sårvätska. Den ska sitta kvar även när vi åker hem. Gördeln, den ska sitta på dag och natt i 4 veckor och sedan ytterligare 4 veckor dagtid. Andra natten sover jag rätt så gott och dagen efter får vi åka hem. Jag har ännu inte fått duscha, för det får jag göra först dränaget är borta. Max hjälper mig att tvätta håret så man känner sig lite fräschare.

IMG_9943

Väl hemma inser jag hur JÄVLA ont jag har. Jag var inte alls beredd på smärtan om jag ska vara ärlig. Knaparar tabletter och hoppas att det blir bättre för varje dag. Fjärde dagen efter op är värst, av någon anledning. Jag gråter till och med en skvätt. Har frågor till kirurgen titt som tätt, han svarar på mail efter ett par minuter och har jour dygnet runt på telefonen. Så otroligt nöjd med sådan enkelhet kring mina frågor.

IMG_9971

Max servar mig med färskpressad juice, mediciner och allt jag är sugen på just då. Jag mår verkligen så jäkla dåligt. Har så vansinnigt ont att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Värst är det där man sytt ihop magmusklerna, det är en brännande smärta som inte går att beskriva. Om man ska jämföra med till exempel en bruten fot så är den här smärtan så mycket värre. Jag blir dessutom förstoppad av alla mediciner. Det var inte så roligt med ett snitt på magen.

IMG_1248

Vi tömmer dränage påsarna varje dag. Det är väldigt smidiga påsar som försluter sig själva. Inget kladd hamnar utanför. Men det är kanske inte världens roligaste syssla 😉

IMG_9984

IMG_9997

Sen är det dags att åka mot akademikliniken och ta bort dränaget. Här har det gått 1 vecka efter operationen. Jag kan inte stå rakt som ni kan se och har rätt så ont. Men det går helt okej ändå. Sköterskan berömmer mig för att jag går så rakt. Vilket jag själv inte tycker alls.

IMG_0002

Woop woop, nu är jag av med dränaget också. Väldigt skönt.

Bild 2015-10-05 kl. 09.29 #2

bukplastik_akademikliniken_tummytuck_envecka_recovery

IMG_1264

Jag börjar känna mig lite bättre och mer som mig själv. Jätteviktigt att vara försiktig med att inte få bakterier i såren. Så jag har köpt en extra gördel som tvättas varje dag och så byter jag förband varje dag. Samma tejp får sitta på plats under lång tid. Den ska inte röras förr än några veckor senare.

IMG_9997

Två veckor efter operation ser det ut så här. Jag har inte fått så mycket svullnad som tur är och det ser helt ok ut. Men det gör fortfarande ont och jag kan inte sträcka på mig eller sköta några som helst sysslor här hemma. Jag är överraskad över hur lång återhämtningstid det är och jag kan fortfarande inte lyfta Axel (som väger runt 14-15 kg) så därmed får Max göra det och det innebär lite stress.

Kompressen jag har på sidan är bara för att tryckavlasta lite, gördeln sitter åt med hyskorna över såret.

Bild 2015-10-08 kl. 07.42

Efter drygt två veckor bestämmer vi oss för att göra en utflykt. BIG mistake. Jag tar ut mig alldeles för mycket och har så vansinnigt ont. Jag skulle stannat hemma och vilat. Men jag lyssnade inte på min kropp 🙁

Gör ett återbesök på akademikliniken och de säger att jag återhämtar mig fint. Nästa besök är 6 månaders kontrollen.

IMG_1585

IMG_6107

Lite i taget börjar jag komma tillbaka till mig själv. Efter 3 veckor behöver jag ingen alvedon och jag börjar bli mer och mer självständig. Efter 4 veckor får jag börja köra bil igen !!

IMG_0236

Att kunna ta bilen och handla lite mat gör så himla mycket ! Men ännu får jag vara försiktig med lyft.

IMG_0298

6 veckor efter operation är jag i princip helt återställd. Det ömmar lite över såret och jag är lite mer försiktig än innan men nu känns det som att jag kan göra 90% av allt jag brukar göra. Träning får vänta några veckor till. Det spänner fortfarande i huden, ömmar och är givetvis inte som förr, men jag kan göra det mesta som jag brukar. Gördel har jag ännu på mig dagtid och det är himla skönt. Som en liten trygghet. Ser fram emot att träna upp min friska mage och få en stark bålmuskulatur. ÄNTLIGEN !

Hoppas ni fått lite information, jag var väldigt tacksam för de få bloggar som finns som har berättat saker kring operationen.

Jag vill bara poängtera att detta inlägg är inte sponsrat, jag har betalat varje krona av operationen själv. Om ni någon får för sig att undra.

2 kommentarer