Gravidmagen 1 år efter

mage_efter_1_ar

Nu så – jag lovade en bild när det gått ett år. Ni som inte följt min blogg så länge, välj kategorierna LCHF och Hälsa om ni vill läsa om viktresan efter denna sista graviditet. Just nu väger jag ca 53 kilo, det är två kilo under min normalvikt. Men magen har inte riktigt återfått sin form. Man säger att det ska ta ett år att komma tillbaka (har läst i olika mamma-träningsbloggar och alla säger samma sak). Nu har jag inte tränat sen….April?

Men så här ser det ut. Jag ljuger om jag säger att jag är nöjd. Det är jag inte. Naveln är lite ledsen och jag är inte glad över putet. Min mage har inte återfått sin normala form den här gången och jag tror inte den får det. När jag skrev att jag är tillbaka i min storlek jag hade innan barnen, det är jag, men det här putet på magen sitter lite längre upp än jag har mina jeans.

Jag vill ju absolut inte tappa mer vikt. Man säger ju att för att få en snygg mage, alltså synliga muskler måste man ju först bli med överskottfettet annars går det ju inte. Eftersom man inte kan punktbränna fett så kan jag inte bli av med fettet utan att tappa mer vikt. Så det är ett dilemma.

Jaja, så här är det iaf, på Onsdag är det exakt 1 år sen Axel föddes och jag var gigantisk. Idag väger jag 37 kilo mindre än när han föddes. Det är sjukt !! 5 kilo lättare var jag två veckor efter att han föddes. FEM – jag rasade alltså inte i vikt som många andra. Sen har det hänt en annan sak,  det känns som att mina revben har flyttat ngn mm längre ut, det är så underligt, kan det stämma?

Jaja, hur som helst, jag jämför mig inte med någon annan, men hade gääärna sett att jag fått tillbax min mage som den var innan. Men egentligen, vad kan man räkna med efter 4 kids? Kanske inte så jättemycket ändå.

 

Kommentera

Sista magbilden

Jag tog ju en bild innan jag åkte för att få min dos av järn. Det hade jag glömt. 12 timmar senare föddes lilla Axel ♥

Nu tycker jag att magen var jättesöt. Typiskt att jag kommer på det i efterhand hahhaa…..

 

Kommentera

1 vecka gammal

För en vecka sedan föddes lilla Axel – vår lilla son. En tuff graviditet följd av ett dramatiskt slut blev resultatet alldeles enastående fantastiskt. Du är värd varje stund, varje millisekund av dessa 8 månader. Du är vår älskade son, min lilla bebis, din pappas första son och en älskad lillebror. Du har fått mig att se många saker. En sak alldeles särskilt. Jag går genom eld för mina barn. Jag ser fram emot att se dig växa och bli en fantastisk liten pojke, en unik varelse som en dag ska bli stor och testa sina egna vingar. Jag hoppas jag kan göra dem starka nog för att klara både med och motvind och flyga igenom tillfälliga stormar. Jag hoppas du med vår hjälp då och då kan bära någon annan vars vingar inte riktigt bär hela vägen fram.

Du är vår stjärna Axel, mamma och pappa älskar dig.

Kommentera

Jag önskar

Jag önskar jag kunde säga att bebis mår bra och vi myser här i vår bubbla, det gör vi inte, han ligger kvar med sin cpap (syrgas) och navelkateter och sond. Det betyder att jag inte ännu ens fått hålla honom. Det är otroligt deprimerande och enormt jobbigt. Återhämtningen efter detta snitett har inte varit kul heller, barmmorskorna säger att det är värre ju fler snitt man gör och jag tror det är för att jag själv inte mår bra och inte får ha min bebis här. Ja vad skulle vara slutet på en jobbig och tung graviditet med ett fantastiskt pris och få mysa med sin bebis blev en ännu tyngre början.

Det gör ont att gråta till och med pga snittet men det är ungefär det man har lust med just nu. Försöker få igång mjölkproduktionen så gott jag kan men även detta är väldigt tungt. Man ska ju vara lycklig men jag är mest väldigt sorgsen.

Jag har bytt om till mina egna kläder som jag tänkt att amma i, det i sig gör mig gråtfärdig. Men men – man ska ta sig igenom det här också. Det blir bra till slut hoppas jag. Sen så kan det helt enkelt vara de där berömnda hormonerna som kickar igånf dag 2-3 som gör mig ledsen så det är kanske helt normalt.

Ingenting blev som jag tänkt och hoppats – han har iaf sin fina filt som sällskap där på neo. Han är så fin, jag önskar bara att jag fick ta hand om honom själv.

Kram på er alla !

 

 

 

Kommentera

Axel – vår son

Ja höreni vad hände egentligen? 

Jag orkar inte gå in på detaljer men jag fick ett akutsnitt inatt och vår lilla pojke föddes 02:40 på SÖS efter att jag legat på Danderyds Sjukhus under obeservation i nästan 12 timmar. Jag hade tilltagande värkarbete samt svåra smärtor som under snittet visade sig vara att moderkakan höll på att lossna. Vi fick åka från Danderyd med ambulans pga att det inte fanns NEO platser där och SÖS var det enda sjukhuset i Sthlm´s området som hade lediga platser. Det blev alltså lite brådis och nu sitter jag här, har inte sovit en blund inatt och är väldigt trött men tankarna snurrar i huvudet så har svårt att lugna ner mig.

Lilla prinsen kom 5 veckor förtidigt och får nu hjälp med syrgas och sondmatning –  för övrigt mår han fint och vägde 2915 g och var 48 cm lång.  Just nu är det massa känslor som snurrar. Vad skulle hänt om moderkakan lossnat? Ja känner mig väldigt ledsen över att jag inte får ta hand om mitt eget barn, har inte ens fått hålla honom i famnen ännu. Allt det där speciella man gör första tiden……det är jag helt snuvad på.

Han är i ett annat rum där främligar ser till att han får vad han behöver och jag är för tillfället på en annan avdelning. Snittet gjordes ju knappt 11 timmar sedan så jag är ännu inte på benen, denna gången har snittet gjort mer ont, kanske pga dramatiken runtom.

Max snarkar i en säng här brevid mig – stackare är helt utpumpad, vi är väldigt väl omhändertagna här på Södersjukhuset, hitills bästa sjukhusupplevelsen. Så trevlig och mysig personal som lyssnar och framförallt har tid. Vi blir ju kvar ett tag, hemma till jul ska vi vara helt säkert om inget går galet. Men hoppas förstås att det blir tidigare.

Men en sak vet jag helt säkert – kan vara så att vi har fått världens sötaste lilla bebis……jag är inte alls partisk utan det känns bara så Så nu är jag tillbax igen. Men det blir mycket sjukhus nu och framöver i bloggen. Bara så ni vet.

Kommentera

Välkommen till världen

Efter ett dygn utan sömn, mat och dryck samt en stor bukoperation senare ligger jag i sängen på BB alldeles fylld av lycka – vår lilla prins är född efter mycket dramatik. Något tidig dock så han ligger på neo och tar igen sig och jag ska väl försöka sova eller blunda lite iaf. Bilder kommer senare. Men bebis mår fint och det gör jag också.

Nu ska jag äta 

 

 

Kommentera

Baby belly 34 + 5 ♥

En ganska olycklig vinkel och dubbelhakan ser enorm ut, men så är det just nu. Det är mitt minsta problem. Skitsamma, jag hinner jobba bort den också. Snart är jag 35 fulla veckor och in i vecka 36. Då är bebis i princip färdigbakad, bara lite mer hull så är han klar. Idag ska jag få en dos järn – önska mig lycka till med att gå till bilen med en oknäppt jacka. Ska bli mysigt. Ser att kyleffekten kl 13:00 är -17 grader.

Skrapa bilen är en omöjlighet med magen så Max får möta upp mig vid bilen och hjälpa med det. Önskar att jag hade haft en chaufför. Max ska på Gasell galan ikväll då hans bolag vunnit en Gasell för andra året i rad. Exakt vad man ska göra för att få det vet jag inte men det är bra iaf. Men resten av barnveckan ska han hjälpa mig med hämtning av barn och liknande. Men som jag skrev igår så känner jag av det stigande järnvärdet….sakta men säkert blir jag piggare och mindre yr.

Hoppas ni får en fin dag och glöm inte att klä på er ordentligt. Det är KALLT

Kommentera

Storasyster har shoppat

Milou aka STORASYSTER – har valt en body till lillebror. En grön med en snigel, eftersom Milou tycker han är som en snigel som inte vill komma ut. Vi har ju sagt att när det är nästan jul och kanske snö så kommer han. Det är ju både och nu och lillebror är ju kvar i magen. Jaja, vi tänkte oss inte för när vi skulle förklara när det var dags för bebis. Smart på denna body är att man kan vända ärmen över händerna om det är en bebis som river sig mycket i ansiktet eller om man bara vill stänga för innan man ska gå ut. Färgerna, kanske inte en absolut favorit men det var ju inte jag som valde.

Jaja, jag tycker väl att lillebror beter sig som han bör – bor kvar i magen men tiden är som en snigel just nu. Max är hemma idag. Det gör mycket med mitt humör. En vardag och Max är hemma. Det hände senast…..i somras tror jag. Jag behöver honom hemma men det är ändå så himla lyxigt. 17 dagar kvar idag (jag räknar inte med dagen då han föds då det oftast sker väldigt tidigt på morgonen) Sniiigelfart men det går ju framåt trots allt.

Ha en underbar FREDAG ♥

Ni missar väl inte tävlingen på LEGO Ninjago HÄR

Tävla om barnkläder från KinaMockaSkogen HÄR

Kommentera

Jag ger upp

Jag ger upp nu – jag har någon pre baby blues tror jag, jag är så trött på att vara trött, jag orkar inte göra annat än småsaker och står jag upp för länge (10 minuter) så svullnar fötterna så jag inte kan böja dem. Jag sover minst 12 timmar per natt och är ändå trött. Jag har så fruktansvärt ont i mina fogar att jag vaknar så fort jag rör mig på nätterna, jag kan inte andas odentligt och har konstant hjärtklappning…….det slutar inte här men jag ska bespara er. Jag är så svullen i kroppen att jag inte längre känner igen mig i spegeln.

Nu kastar jag in handduken – jag pallar inte mer. Jag orkar inte bry mig om att andra har det värre, jag är helt slut, detta har varit min värsta graviditet utan jämförelse. Jag tänker tillbaka på sista dagarna av min graviditet med Milou. När jag åkte in för en koll på förlossningen så sa jag till mitt ex att jag skulle passa på att storhandla på Coop på vägen hem – vilket jag nu inte gjorde då jag fick ett akutsnitt efter några timmar. Men fattar ni skillnaden? Jag är mycket medveten om att de flesta orkar mycket mer än jag gör och jag har haft sådana graviditeter då jag bara drabbats av vanliga graviditets krämpor som är en fis i rymden om man jämför med detta.

Lilleman är alla gånger värt varenda spya och sömnlösa natt…..men jag gnäller ändå. 18 dagar kvar…..ni kan gissa att jag är extra glad varje kväll då det är dags att sova, för att ännu en dag har passerat.

Nu ska jag äta lite lunch och tycka synd om mig själv

Kommentera

Bebis must haves

 

Strumpbyxor på bebisar – bästa plagget enligt mig, en body och strumpbyxa är perfekt. Inga strumpor som halkar av och mycket skönt material. I Sverige är det inte lika vanligt för pojkbebisar med strumpbyxor men i Finland och Norge är det väldigt vanligt. För mig är det alltså inget “flickplagg” alls utan klär mina barn oavsett kön i strumpbyxor när de är små. Dessa köpte jag på HM, två pack för 79 kr tror jag. Hittade jättefina blå med vita stjärnor på POP men de började först på stl 68 tror jag. Men ska köpa på mig ett par sådana också.

Snoriga bebisar är inte en bra kombination. Men de kan ju bli förkylda eller bara ha fostervatten i näsan, då behövs ett litet snorsug och nässpray. Det finns vad jag vet bara en sort som är i sprayform för bebisar. Det är ren koksaltlösning men man får lite tryck ist för att bara droppa koksaltet med en pipett. Ibland har de små svårt att äta om näsan är täppt så ha sådant här hemma redan från start. Mitt tips är just denna spray som är bättre enligt mig än de man droppar. ♥

 

Kommentera