Detta med barndomen

skumtomtar_22433872_119676607Barndomen präglar oss enormt inte bara hur vi är och hur vi mår i vuxen ålder utan också vilka smaker och dofter som skapar den där trygga känslan av att sitta i mormors knä eller spana efter jultomten.

Skumtomtar till exempel är för mig bara marshmellows med jordgubbssmak. Inget annat. Jag vill inte äta dem, inte göra fudge på dem eller ha dem på gottisbordet på julen. Inte för att jag inte tycker de smakar gott. Bara för att jag har ingen relation till skumtomten. Jag såg nog dessa godisar först i vuxen ålder. Innan dess hade jag aldrig ens märkt att de existerar.

IMG_0362

Detta däremot är himmel för mig. Något man bara bakade och åt vid julen. Det är något lika tråkigt som skumtomten. Smördeg och plommonmarmelad. Men den här smaken tar mig tillbaka till när jag var liten. Jag kan längta efter att äta en sådan här. Jag känner hur det där frasiga möter det där söta. Plommonmarmelad är något jag annars aldrig ens skulle äta. Eventuellt med någon sorts ost men annars aldrig.

Märkligt det där. Max brukar säga hur han kan längta efter skogaholmslimpa med ost och oboy. Det är ju inget inbyggt att människan vill äta skogaholmslimpa. Det är för att just dessa smaker tar honom tillbaka till den där eftermiddagen när man kommer från skolan, nya Kalle Anka tidningen ligger innanför dörren och man gör mellis och äter just en limpmacka med ost och oboy. Precis som jag längtar efter färskt rågbröd eller rökt fisk.

Vi vill påminnas av vår barndom, hur den än har sett ut, så är det då man vänjer sig vid vissa smaker och längtar tillbaka till dem.

1 kommentar

Saker man minns #2

IMG_6114

Men herregud så mycket feedback jag fått på mitt förra inlägg om saker man minns. Tusen tusen tack för alla varma ord. Jag blir alldeles rörd. Så underbara ni är. Eftersom jag stängt mina kommentarer i bloggen så har ni skickat mail och skrivit på instagram.

Så jag bjuder på en till. Hoppas ni gillar denna lika mycket. Mycket död och födslar i mina minnen. Det blir ju så, vissa saker sitter kvar och suddas aldrig ut medan annat som semestrar och födelsedagar passerar förbi minnesbanken utan att lämna några som helst spår. Mycket text och inte så mycket bilder. Hoppas jag kan beskriva hur det var utan bilder.

1. Jag känner mig gravid, vi har försökt att få till ett tredje barn. En flicka har jag beställt denna gång. Vi sitter i bilen på väg till Kalmar. Säker på att jag är gravid. Vi kommer fram till Scandic Hotel i Kalmar och jag bestämmer mig för att åka ut på jakt efter ett graviditetstest. På Pressbyrån, vid stationen hittar jag ett. Kör alldeles nervös tillbaka till hotellet. Små fjärilar flyger runt i min mage. På hotellet kissar jag på stickan och lämnar den på badkarskanten i några sekunder. Två streck, yes ! Vi ska få ett tredje barn. Jag är 28 år, väntar mitt tredje barn. En flicka har jag beställt…..går ut i det slitna dubbelrummet där mina två pojkar tittar på den bärbara DVD spelaren. Berättar de glada nyheterna för den blivande trebarnspappan i den trånga hallen. LYCKA !! En lillasyster är på väg till oss. För det visste jag. Där på Scandic Hotell i kalmar, där visste jag att vi skulle få en liten prinsessa i familjen.

2. Gravid i vecka 5 så får jag ont, riktigt ont, åker till gynakuten, det är säkert ett begynnande missfall, åk hem, det är vanligt. Jag åker hem. Åker tillbaka dagen efter till gynakuten på Danderyds sjukhus. Det görs ett ultraljud. Man ser ingenting. Men graviditetstestet visar positivt.

HCG prover görs och om de stiger efter två dagar så är det förmodligen ett utomkvedshavandeskap (där embryot fastnat i äggledaren). Jag kommer tillbaka till gynkauten och man gör ett till blodprov och ett nytt ultraljud med en gammal apparat. Man ser fortfarande ingenting. HCG värdet har ökat som i en graviditet. Jag förbereds för operation, man ska operera bort äggledaren. Jag får information, det kommer bli svårare att bli gravid efter en sådan här operation. Men jag hade ju redan två friska barn.

Jag ligger på en sådan sjukhussäng och förbereds för operation, får infart i armen. Bebis pappa frågar om detta verkligen stämmer? Kan man inte få en second opinion? Jo, efter många om och men, det kunde man få på specialistmödravården som ligger på samma sjukhus. En van läkare gör ett ultraljud. Han ser ett litet hjärta som slår. Allt stämmer överens med en normal graviditet i vecka 5. Jag har ingen utomkvedshavandeskap. Jag är helt normalt gravid???!!!

Jag får en skarp tillsägelse om att inte söka för vård så här tidigt i en graviditet och man tar bort infarten i armen, det fortsätter att blöda, det blöder genom ärmen på tröjan och så får jag åka hem. Ingen ursäkt om att de höll på att operera min äggledare, ingen ursäkt för att jag inte undersöks med en bättre ultraljudsmaskin redan första besöket. Ingen ursäkt för att de skulle opererat bort min dotter som var så efterlängtad. Hon som nu fyller 9 år i Februari. Hon som är så snäll och omtänksam, så fin och rolig. Min dotter. Tänk om din pappa inte varit så stark och sagt att han vill ha en second opinion. Jag hade inte haft en dotter och kanske inte haft någon Axel då jag bara haft en äggledare. Märkligt……

Jag glömmer allt detta för jag fick ju den största gåvan – jag va fortfarande gravid, en normal graviditet. Vi sitter tysta i bilen och pratar inte så mycket om det som hänt.

3. Min morfar har dött – vi är i den lilla Finska byn för begravning. Mormor har cancer och bär peruk. Min morbror som är präst frågar alla barnen om de vill se morfar en sista gång på bårhuset. Jag vill inte, två av mina kusiner vill. En av dem är ganska liten då. Men morbror som är präst tycker att döden är en del av livet. Inga konstigheter. De kommer tillbaka från bårhuset, just det bårhuset har jag gått förbi med min morfar kanske hundra om inte tusentals gånger, det är det jag vill minnas om man nu ska blanda in bårhus i sina minnen öht, tryckt stämning. Kusinen utbrister, morfar såg ut som en döskalle. Tack för den! Det var just det där jag ville undvika på min näthinna. Jag ler när jag skriver detta, så döden är ju en del av livet onekligen.

4. På landet hos Mormor och morfar fanns det en massa grannar som hade barn. Tur för mig som gärna ville leka med andra så ofta jag kunde. Mina favoritlekkamrater var tre syskon, en av dem ett år äldre och tvillingar som var ett år yngre. De bodde i det där mexitegelhuset med lekstuga som jag ville så gärna ha. Föräldrarna ägde en mataffär. En ganska stor sådan. En dag på sommaren kom pappan i familjen med hela bilen full av godis (bokstavligen) påskgodis som inte skulle hålla sig till nästa år och som han inte ville slänga. Så vi fick äta godis den dagen kan jag lova. Kände mig som Pippi i den där godisaffären. Sen spelade vi Super Mario och åt påskharar och små chokladägg. Jag tänkte att detta var kanske min lyckligaste dag någonsin.

5. Cabbage patch dolls – ni vet dom där fula dockorna som fanns på 80 talet. Jag ville väldigt väldigt gärna ha en sån. Grannbarnen (samma som ovan) hade en varsin. Jag önskade mig en sådan så innerligt. Men hos mormor och morfar fanns bara mammas och hennes syskons gamla leksaker. Bland annat en 50 tals docka, ni vet en sådan jättefin, stel med hemmasydda kläder.  Just den där sommardagen ville jag inget hellre än att ha en sådan där cabbage patch doll. Alla skulle leka med sina dockor. Jag sprang och hämtade min. När jag såg att alla andra hade en sådan härlig 80 tals modedocka så gömde jag min gamla slitna docka i skogen och låtsades att jag inte hittade min. De andra barnen lekte med sina 80 tals dockor som doftade vanilj. Min doftade på sin höjd lite sunkigt och med lätt odör av mögel 😉 Men jag tyckte synd om den som låg där i skogen, men inte tillräckligt för att gå och hämta den och leka. Där fick den ligga tills jag tog med mig den på vägen hem. Alldeles smutsig och jordig. Mormor frågade vad vi hade lekt, med dockor svarade jag. Vad roligt att den gamla dockan får vara med och leka sa mormor glatt och serverade varm jordgubbskräm. Jag fick ont i magen och ville inte ha kräm. Stackars docka, stackars mormor…..om hon bara visste 😉

6. Köpefika – det var himlen för mig som barn. Det fick vi aldrig någonsin varken hemma eller hos släktingar. Allt bakades hemma och matsäck togs med överallt. Men en dag var vi i varuhuset Sokos i stan. Den enda som fanns, där fanns också stadens enda rulltrappa. Wow alltså !!

Den dagen fick jag välja vad jag ville från fiket, jag valde en sådan chokladmunk som var fylld med vaniljkräm. Ni vet en chocolate eclair (typ) fast större.

7. På samma varuhus hände en annan sak jag minns, det var när de moderna blöjorna gjorde entrè i våra liv. Året var kanske 84. Då fanns det blöjsnibbar med en blöja som såg ut som en binda, eller en T blöja och så en randig stretchig byxa. Men den där dagen, där fanns den. Blöjan med klistermärken på sidorna som man kunde öppna och stänga och sen slängde man hela blöjan. Dyra var dom. Men ack så fina. Mina barn skulle bara få dyrblöjor med klistermärks snibbar. Så det så!

8. Detta varuhuset har gjort starka intryck i mitt liv märker jag. Där fanns också mitt livs första smågodis. Det låg en kiosk till vänster när man kom in. Där fanns det godis, kanske 10-15 olika sorter som man fick PLOCKA SJÄLV i en pytteliten påse. Det var dyrt, så man fick inte ta många av varje. Magiskt. När jag fick barn skulle de få plocka smågodis själva varje Lördag.

9. I samma stad där varuhuset låg fanns en barnvagnsbutik. Ja detta var en av höjdpunkterna när man gick från stan och hem. Jag stannade gärna utanför och tryckte näsan mot fönstret. Där stod dom, barnvagnarna i långa rader och den finaste i fönstret. Jag kan inte ha varit mer än 3-4 år. Men den var så fint. I blå sammet, med en blommig insida brevid stod en i röd sammet. Jag funderade länge, vilken skulle jag köpa till min bebis när jag blev vuxen. Blå eller röd sammet. Blå eller röd sammet. Vilken skulle det bli. Det blev ingen sammetsvagn när jag fick mitt första barn. Det blev en supercool BLÅ trehjulig vagn från märket Quinny 😉 Sen följde det en strid ström av just blå vagnar.

10. Restaurangbesök det gjorde vi aldrig (bokstavligen) för att det var inte lika vanligt som idag och vi hade inte råd. Men min morbror han hade råd. Så en dag tog han oss till till pizzeria Rosso som låg inne i stan. Vi fick beställa en VARSIN pizza. Jag valde en med skinka och ost och drack en apelsinläsk (Jaffa) till med sugrör. Jag minns var vi satt, doften av oregano och den där känslan att äta på restaurang. De mörka stolarna som var stoppade med vinröd sammet, plastblommorna och sådana där tavlor med spikar och trådar spänt emellan spikarna och tygtavlor/ryor med solnedgångar. Året an ha varit 81 eller 82. Lite svårt att säga exakt årtal när man är så liten. Men då mina ben inte nådde ner till golvet utan hände och dinglade högt uppe så gissar jag.

11. Brevid detta varuhus som jag skrivit om (eller snett bakom) fanns en djuraffär. Jag vet inte om jag tjatat om ett husdjur eller vad som hände men en dag så gick vi dit och köpte två undulater, jag var nog runt 4 år. Kanske var detta till och med min födelsedag? En blå och en gul/grön. En bur fick dom och en vattenflaska. Oj så spännande det skulle bli. Laban och Nefertiti hette mina två undulater. Man kunde släppa ut fåglarna inne men man skulle vara noga med att stänga alla fönster. Så när vi kom hem dubbelkollade vi alla fönster. Så släppte vi ut mina nya fåglar….de flög lite förvirrat runt och Laban flög in i ett fönster och dog. Jag minns detta i slowmotion. Sen fick Nefertiti leva alla sina dagar ensam.

RIDÅ

(orkar någon ens läsa hela vägen hit?)

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Råd till mitt lilla jag

IMG_4084

Om jag kunde gå tillbaka i tiden så skulle jag ge mig själv lite råd på vägen. Sånt jag hade önskat att jag hade vetat långt tidigare än vid 37 års ålder. Här är jag runt 9 år tror jag. Den där solfjädern jag har i örat, det är inget smycke men minns att jag ville att den skulle hänga på örat när bilden togs 😉

Här är lite råd till mig själv

Du är fin precis som du är, låt ingen försöka övertyga dig om annat.

De flesta som kommer din väg är falska, läs mellan raderna och lita på din magkänsla. Det finns värre saker än att vara ensam ibland.

Din kropp är alldeles perfekt, de små brösten, ska du se blir en tillgång längre fram i tiden. När du är 37 år, ser du ungefär ut som du gjorde när du var 18. Så avundas inte de stora brösten eller implantaten. De flesta ångrar sina jättebomber ändå. Det där mellanrummet mellan låren som du tycker är pinsam och skäms över. När du är vuxen är du glad för den 🙂

Spendera inte massa tid på att försöka imponera på killar, låt dem imponera på dig. Precis som du gör, välj de snälla killarna det är det bästa du kan göra.

Säg ifrån när något känns fel, stå på dig och ta inte åt dig av elaka kommentarer.

Vänner som behandlar dig illa, låt dem gå, slösa inte din tid på sådana människor. De är inte värda din tid.

Att konstant höra att du är ful, äcklig, dum i huvudet kan bryta ner dig, men försök att förstå att det säger mer om dem än om dig.

Allt kommer att bli precis som du drömmer om – ge det lite tid bara 

 

 

Kommentera

Liten jag

IMG_4080

Man kan tro att jag är född på 1800 talet, med tanke på vilka bilder som finns av mig som liten 😉 Mina föräldrar hade en kamera men det var visst dyrt att framkalla så de flesta bilder är framkallade för hand. Lite knasigt att tänka på nu med kameror i allas telefoner och instagram. På bilden är jag runt 4 eller 5 år.

IMG_4079

Här är jag hos min mormor och morfar på landet. Jag är kanske 2 eller 3 år. Kolla in 70 tals kläderna på alla barnen. Ni ser vem som är jag eller hur? Brun bävernylon overall. Den var ljusbrun upptill och mörkbrun nertill och en hemmastickad halsduk givetvis.

IMG_4078

Här har jag just lärt mig att gå, våren 1979 jag älskar min outfit. Så underbar. Skorna har jag kvar här hemma.

IMG_4071

Röda manchesterbyxor med hängslen. Alla plaggen skulle jag kunna sätta på mina barn idag. Ganska tidlösa faktiskt.

Jag har väldigt få bilder på mig själv som liten. Jättetråkigt, vet att det ska finnas massa diabilder någonstans och skulle gärna föra över dem till datorn om jag visste var de fanns. Men men, bilder är inte det viktiga även om det är himla kul. Väldigt avis på er som har massa foton från er barndom.

 

Kommentera

Valt färger

golvfarg_s0500n_vitt_vit_stockholmsvitt

♥ Nu har vi val färger i nya hemmet – denna grå ska vi ha på golven och väggarna ska vara målade i S0500-N 🙂 Det är inte helt enkelt att välja vitt men denna vita blir det för oss. Ville inte ha gula toner så det blev den här vita med mer grå toner. Nu är det bestämt 🙂 Bara att vänta i två månader tills vi kan flytta in. Tiden går ju bara så sakta 🙁 Dricker min andra kopp kaffe och lyssnar på en liten onge som är sur för att han inte fick äta upp kamerasladden. Det är tufft att vara 1 år ♥

Skrev igår om den där ångesten i gymnasiet när det skulle delas ut rosor på allahjärtans dag, de flesta verkar tro att jag var den populära snygga tjejen i gymnasiet. Ååååh nej, verkligen inte. Vet inte varför ni tror det. Men det är väldigt långt ifrån sanningen, jag var väldigt medioker, inte utanför eller mobbad men heller inte en del av coola gänget. Inte populär bland killarna heller. Jag hade iofs en pojkvän rakt igenom gymnasiet mer eller mindre, han var lite äldre och gick inte i samma skola som mig. Men ändå. Resten av skoltiden var jag ungefär likadan, inte utanför men inte heller särskilt cool, i 7an var jag rätt töntig då jag gillade New Kids On the block och höll på så. Nu tycker jag att det var coolt att våga kliva in i högstadiet och vara töntig, det var coolt och starkt så här i efterhand. Men då var man ju bara en liten sjua som gillade ett pojkband och var kär i killarna i nian. Som aaalla andra mao.

Men älskade högstadiet ! Första året i gymnasiet hände något som gjorde att jag bytte skola, en psycho pojkvän och mycket tårar, sen blev det mycket bättre resten av gymnasiet. Träffade en underbar kille som jag var tillsammans med nästan hela gymnasiet, jättesnäll och fin och vi hade väldigt roligt. Efter den enda psykotiska kille jag haft har resten varit snälla. Gjorde ett misstag mao. Resten av mina pojkvänner minns jag med kärlek. Fina killar det där, hoppas de alla är glada och lyckliga i sina liv.

Men så var jag, jag har inga bilder på mig, de få bilderna jag har har jag visat. Jag vet faktiskt inte var alla fotona är från min barndom, synd att jag inte vet eller har tillgång till dem. Hade gärna visat annars. ♥

Kommentera

När drömmarna tar slut?

tumblr_l3s0n2mLaC1qa6zzoo1_400

Har ju berättat förut att mina killar inte önskar sig några julklappar. För att de har allt, de kan inte komma på saker de vill ha. Samtidigt som det är lite tråkigt är det ju bra, tänker jag, de har ju allt de behöver och vill och inte är sådana barn som hela tiden ska ha saker, mer och mer, inget är gott nog. Sen så tänker jag på mina egna önskningar, nu menar jag inte materiellt, för jag behöver inget, vill inte ha nåt alls. Tänker på drömmar generellt. Har alltid varit en drömmare, dagdrömde alltid som barn. Föreställde mig hur jag bodde i ett radhus, med barn (massa barn) en snäll man, ett välfyllt kylskåp, åka på semester ibland, åka och storhandla mat med egen bil och om barnen behöver en cykel, bara åka och köpa en, handla allt man vill ur Ellos katalogen. Det drömde jag om. Jag drömde aldrig om att bli kändis, skådis eller vad nu de flesta andra drömde om ♥

Det har jag nu….detta var ju min dröm. Jag kan köpa vad jag vill från Ellos, storhandla med min egen bil och ha en back med blandad läsk på altanen (ja så hade många av mina vänner) allt jag tänkte att jag ville ha. Jag lever min egen dröm. Hur mycket tror ni på tankens kraft? Har läst och sett dokumentärer om att tankens kraft är starkare än något annat. Om man föreställer sig hur saker ska bli så blir det så…. eller är det bara snicksnack?

Men nu är min burk av drömmar nästan slut, nu rör de flesta av mina drömmar mina barn. Jag hoppas deras skolgång ska vara en behaglig upplevelse, hur de lyckas betygmässigt är oviktigt, så länge de försöker, att jag lyckas göra deras glada upplevelser fler än de dåliga och att de växer upp att bli fantastiska människor som hjälper andra, inte tar skit och inte följer strömmen utan blir starka individer och vågar säga NEJ när det krävs. Jag hoppas de ska träffa den stora kärleken och att det inte är allt för många brustna hjärtan på vägen. Jag hoppas att ingen av barnen halkar fel och hamnar i fel sällskap eller tar fel beslut. Jag önskar mig barnbarn att skämma bort och en ålderdom utan allt för mycket krämpor.

Jag drömmer om att leva alla mina dagar med Max och skapa en massa minnen för vår lilla familj. Om något skulle hända mig, så har mina barn bloggen att se tillbaka på och läsa hur mycket jag älskade dem och hur mina dagar fylldes av glädje varje dag. Det kommer att finnas dokumetation av varje dag sen tre år tillbaka. De minnena de inte har själv skapar jag åt dem. Förstår ni nu varför jag bloggar? Tänk om jag kunde uppleva min barndom, eller delar av dem genom dokumentation? Tänk om jag kunde uppleva min morbror som gick bort när jag var 6 år i bilder och text. De svaga minnena jag har är allt. Jag minns honom, jag minns hans doft och hur han brukade slänga upp mig i luften, vi  brukade tjära båten på våren, äta lakritspengar och dricka cola ur en stor glasflaska. Men det är allt. Det är bara svaga minnen….

Man måste stanna upp och se sig om, jag har allt jag någonsin drömde om !! Mitt liv är komplett ♥

 

Kommentera

Lunch och dokumentär

 

Åt en sen lunch idag, stekte quorn i sweetchili, soja, riven färsk ingefära och limejuice och gjorde en sallad till. Dressingen på färskriven ingefära, soja, vitvinsvinäger, färskpressad apelsin och lime. Toppade med lite fetaost. Helt sjukt gott. Nyttigt och c vitaminrikt. Ingefära är så nyttigt och bra för kroppen, glad att jag älskar smaken.

Kul att läsa vad ni önskar mer av i bloggen, många saker missar man kanske om man inte läser varje dag. Har skrivit många inlägg om min tro och hur jag är uppväxt. Men det är klart att man inte kan utgå ifrån att ni alla har följt bloggen dagligen i flera år. Så jag får återberätta sådant igen, när jag känner för det ska jag berätta mer om min bakgrund, tro och uppväxt. 

Tittade på en otroligt gripande dokumentär om mobbing, vidrigt att veta att det pågår i varje skola, varje dag året runt. Jag var inte ett barn som vågade stå emot mobbare eller hade styrkan att göra något. Jag var bara glad att jag själv inte blev mobbad. Var en riktig “follower”, vågade inte så mycket annat, var ju redan annorlunda med ett konstigt namn och nyinflyttad från Finland. Så det var enklare att hålla låg profil. Hoppas mina barn blir starkare än jag och gör andra val.

Det fanns en pojke när jag gick i 5:e klass som var väldigt elak mot mig, jag och mina väninnor skvallrade till fröken som inte brydde sig alls. I flera veckor var jag livrädd för att gå till skolan, han var helt galen och slog mig och var otroligt dum. Jag var hemma “sjuk” i ett par dagar och insåg sedan att jag måste göra något själv, han kommer inte att sluta och ingen kommer att agera. Jag var ju ny i Sverige och hade precis lärt mig språket.

Så jag preparerade en synål med massa tejp, så bara spetsen syntes, jag visste att när jag passerade honom så skulle han slå mig eller göra något. Så när han kom nära så stack jag nålen rakt in i hans arm, bara ett par millimeter men tillräckligt för att göra ont. Sen sa jag att jag är kanske inte starkare än dig men smartare. BRING IT ON…..  Jag minns det som igår, han gav sig aldrig mer på mig. Sen så hade den stackars pojken massa problem och fick gå om en klass. Så det var ju pga att han själv mådde så dåligt han var tvungen att ge sig på någon svagare.

Nu så var detta väldigt mild mobbning och jag hade trots allt vänner. Men kan inte tänka mig känslan att varje dag gå till skolan och vara rädd och utanför.  Det gäller ju att vuxna ser när saker pågår men det är ännu viktigare att andra barn reagerar.

Se dokumentären HÄR, ska titta på denna dokumentär tillsammans med mina pojkar och så kan vi prata om det lite.

Kommentera

Ryska horan

Jag men såklart ni blir upprörda för Ryska horan, jag visste ju det. Men jag är ju född i FINLAND, där var Ryssen ett skällsord, vi var rädda för Ryssar. Om man inte gjorde som mormor sa skulle ryssen komma och ta oss, eller ännu värre Svensken. Men nu när ni ändå är här så ska jag visa ett klassiskt klipp från Finland. Det är en animation som ska varna barn att inte gå ut på svaga isar. Jo men visst, det behövdes varnas. Den sändes i samband med barnprogrammet till och med.

Lite kuriosa, klippet var så skrämmande för kidsen att de kanske sprang ut på de svaga isarna för att slippa se resten, så efter ett tag gjordes filmen om till något mindre skrämmande.

Men på tal om Ryssen, känns detta inte som en sovjet hjärntvätt propaganda film och inte något från Finland på 80 talet?

Todaloo babes, man vet aldrig vad man hittar i min blogg….ena dagen ryska horor och andra dagen det här. 

NY kategori – Min barndom

Kommentera